tanken på vägen mot jobbet

Kallt. Fuktigt stadstorg. Dimma som mer liknar någon form av gas från en specialkonstruerad bil ur en Bondfilm än en väderlekeffekt. Burksamlarna har redan länsat papperskorgarna. Med tanke på att gatukontoret tömmer dessa plåtbehållare ganska exakt 05:30 varje morgon, jag brukar nämligen bli väckt av dem, så gäller det för pantarmén att vara ute i tid.
Det hela ter sig faktiskt ganska vackert.

Charmen seglar över stan och de få som är vakna vid halv sex gör sitt, för att, ja… göra sitt. Gå till sina arbeten, köpa frukost eller bara ta en promenad i det lite förtidigt gråmulna vårdiset.
Jag hämtar upp en kaffe av Helen på Pressbyrån vid busstorget. Tar mig sedan vidare upp längs Borås Boulevard Åsbogatan. Mot jobbet. Till den sista arbetsdagen den här veckan. Mot en dag då jag – förutom att min hals har gett mig en dos Tom Waits-influens – ser fram emot eftermiddagens busstripp mot huvudstaden.
I huset bredvid Kulturhuset blottas en gammal dam. Hon kokar kaffe, på spisen bör tillägas. Undra vad hon tänker på i dag? Hon ser glad ut men i lägenheten under ser en yngre man väldigt besvärad ut. Han kanske har försovit sig. Ser ut att ha väldigt bråttom med att ta på sig kläder, skrika åt någon i telefonen och slänga igen dörren. Förmodligen utan att fundera på varför. Mänskligheten är kopiöst intressant. Att vi är så fruktansvärt olika.
Att vi ibland känner lycka.
Att vi ibland känner att det inte finns någon lycka.
Våra liv är som extrabollar i ett flipperspel. Hipp som happ ramlar kulorna ner precis framför näsan på oss, och då och då träffar vi på ett highscore. Varje dag är egentligen en överraskning för hur vi kommer att behandla oss själva. Om vi ska ta vara på dagen eller kasta iväg den. Om vi ska känna det vi vill känna eller lätt falla i gamla mönster, bara för att det brukar vara så. För att begränsa sig själv med saker som hindrar en från att göra det man vill och må som man vill är sällan bra. Bryt mönster. Våga vara bra.
Det är du. Det är jag.
Det är alla. Det är livet.
Det är kallt. Fuktigt stadstorg.
Och det hela ter sig väldigt vackert när jag tänker på det.


/ Daniel.