MUSIK – en bedömningsfråga

.

Först av allt. Jag är själv recensent.
Sist av allt:
Det är intressant att se hur skiv- och liverecensioner idag handlar om vad recensenten tror att artisten vill säga. Det är förvisso förstårligt. En recensent har på ett sätt sitt eget uttryck också. Men när någon annan än artisten själv vill bestämma vad artisten menar, kan det lätt bli ett argument för att såga ner en spelning eller en skiva, när meningen med allt kanske var något annat. Det är en svår linje det där.
Sen ska det oftast kopplas till vad det låter som, vem artisten lånat inspirationen ifrån istället för att hitta de ingredienser som är det egna och utpräglade. Ibland finns dock inte detta och då kanske det är berättigat, men det verkar som om det är okej med att vissa låter som andra. Här tänker jag på indiepopen eller bandsättningar som melodiskt sätt kan vara sanslöst likt en drös andra band – jag ser inget fel i det dock, för bra musik är bra musik. Men det verkar inte lika okej att exempelvis ha inspiration och låta som en utpräglat känd singelartist eller artister som inte så många andra liknar. Har det något med genrens popularitet eller det säregna soundet att göra? Att det helst ska låta ”i tiden”. Här kommer produktionen in. Detta är en annan sak som fler recensenter tar upp mer och mer. Om en skiva inte låter så nära Rick Rubin som möjligt kan hela skivan falla på detta just för att recensenten tar andra skivor i jämförelse.
Få recensioner utgår från känslan. Fler recensioner utgår från vinkeln av en produkt. Kanske har detta att göra med vilket bolag artisten/bandet ligger på. Kanske har det att göra med om det är okej att hylla respektive såga ett band. Iron Maiden har exempelvis fått skyhöga betyg för deras senaste skivor även om den större skaran av fans har övergett bandet för att de lägger sig i tiden och gör platt nutidsmetal. Bara ett exempel.
Hur som helst.
Bedömningar är alltid svåra, och vi som läsare gör nog bäst i att känns vad vi själva känner av musiken. Istället för att någon som med ett bläcktryckt namn, som just vill hålla sitt namn tryckt med löpsedeln högt i topp ger dig känslan av vad du ska tycka. Det är känslan som gör musiken. Fast det är kanske bara vad jag tycker.
Se bara på Led Zeppelins första album.
Ett av världens mest inflytelserika och populäraste band.
Som Rolling Stone Magazine sågade med taggtråd vid utgivningarna.
Bara en sån sak.



Daniel.